maj 26, 2014

Syklov, sadelmakarklämman är färdig för användning...

Nu är sadelmakarklämman färdig att börja användas. Gångjärnet är på plats och klämman är klädd med skinn för att inte göra märken i det jag syr. Dessutom blir greppet i klämman mycket bättre med skinn-skinn kontakt.

Det första jag skall sy på den är stängningen samt axelremmen med beslag på min budväska i Harris tweed. Ser fram mot att komma igång, men en liten semester kommer att komma emellan med ett välkommet avbrott då vi kommer att bila runt i norra Sverige och besöka släkt och loppisar.

maj 22, 2014

Tillverka en sadelmakarklämma eller syklov, spara pengar på något som är billigt & enkelt...

Hur det än är, så ger det ena alltid det andra. I mitt fall var det när sydde min tweedväska med skinndetaljer och upptäckte att ett oumbärligt hjälpmedel skulle vara en sadelmakarklämma, som håller fast det du arbetar med så att du får båda händerna fria för att kunna sy sadelmakarsöm. Det är lite knepigt utan, med en sadelmakarnål i varje hand och ett skinnarbete som hela tiden rör sig, snurrar och aldrig håller sig på plats. Jag såg några youtubeklipp där de använde en syklov och det såg väldigt enkelt och komfortabelt ut, så det var ett lätt beslut att en klämma skulle införskaffas.

Ut till läderspecialisterna på nätet, men inget av deras alternativ föll mig på läppen. Dels såg de smäckiga och simpla ut med ett pris som inte var i paritet med kvaliteten på den färdiga produkten. Tittade då efter litet mer stabila och proffsiga grejor, men då stack priset iväg ordentligt. Med tanke på att virket, några träskruvar och en ankarbult med bricka och vingmutter inte kostar många kronor så bestämde jag mig för att göra den själv. Dels blir det otroligt mycket billigare och dels så får man den som man själv vill ha den.

Dags för en ny runda på youtube.com och en sökning på "stitching pony" och det kom upp massor med träffar på olika modeller och hur man gör en. Då jag jobbat mycket med trä och tillverkat gitarrer, andra stränginstrument, knivar och diverse annat så var tillverkningen inget problem. Det var ändå intressant att se hur man går till väga. En hyfsad instruktion är denna, om än litet nördig.

Träskruv och ankarbult hade jag liggande i en låda, men dom kostar inte många kronor i en byggbutik eller hos clas ohlson om man behöver införskaffa dom. Det jag saknade var passande virke. Jag begav mig därför till närmsta brädgård, där jag hittade en rak fin furubit i deras "offcut"-skräplåda. Dimensionen på virket var 20x115 mm och biten var 175 cm lång. Jag fick den för det facila priset av 35:- kronor. Det räckte bra och blev även en liten bit över. Då jag har de flesta verktygen så gjorde jag det mesta av arbetet hemma, men för att såga till avfasningen i överkanten av klämman så besökte jag en lokal slöjdlokal för tillgång till en bra bandsåg.

Längden eller höjden på själva kloven är 400 mm och bottenplattan är 360 mm lång. De två mellanbitarna i botten av kloven är 120 mm höga och de två bitarna som håller i det man syr i toppen av klämman är 70 mm höga. Ni ser på bilderna hur sykloven är uppbyggd. Det som saknas och som inte är klart än är att ett gångjärn skall fästas i botten av den del av kloven som vingmuttern sitter på, så att den går att vika ut när man för in det som skall sys. Allt annat i konstruktionen är ihopskruvat och limmat. Toppen och insidan på bitarna som håller fast det som skall sys skall även klädas med bitar av skinn. Jag har även rundat av runt om så att det skall vara bekvämt och utan vassa hörn och kanter när man sitter och syr med klämman.

Allt som allt har det hela kostat mig 35:- kronor plus lite arbete (gångjärn från clas ohlson tillkommer). Klämman består av raka bitar (förutom avfasningen), så det är inte svårt och går snabbt att tillverka. Jag tog inte tid, men jag tror det tog ett par timmar effektiv arbetstid.

Den undre bilden är på en väldigt gammal syklov som förmodligen fästes i ett förborrat hål i i stolen man satt på när det var dags för litet sadelmakarsömnad.

maj 17, 2014

Sy en budväska i tweed och skinn. Sew a messenger bag in tweed and leather...

Så har jag kommit igång igen med att fortsätta sy på min budväska i tweed och skinn.
Som jag skrev tidigare så väntade jag på en övermatningsfot (walking foot) som jag köpte från eBay Kina. Det innebär ju tråkig väntetid men dessbättre otroligt mycket bättre pris. Pressarfoten kom för någon vecka sedan, så det jag gjort sedan dess är att testa den i litet olika grövre tyg och skinn och olika lager på lager.

Allt fungerar till belåtenhet även om matarfoten är litet plastig och smäckig, men vad kan man mer begära från något som bara kostat 23:- kronor (inklusive frakt) från Kina. Några år hoppas jag den skall hålla och fungera då den inte kommer att användas mer än vid speciella tillfällen. Helst skulle jag ha velat använda Singers zick-zackfot med övermatning som jag har till min Singer 222, men jag får den inte att funka med bara övermatningen. När jag kopplar från zick-zackfunktionen, så kopplas även övermatningen automatiskt ifrån.

Som ni kan se i detalj på bilderna (om ni klickar dom) så kämpar fortfarande det dubbelvikta skinnet emot när jag kantar väskan. Jag har stygnlängden inställd på 4 mm, men resultatet efter kantsömnaden är att stygnen är mer i regionen 2 mm långa. Det måste bero på den höga friktionen mellan skinnet och kontaktytorna i symaskinen (trots övermatningen), men det kan jag utan tvekan leva med.

Det jag än så länge har kantat består av ett lager tweed och ett lager fodertyg med tillhörande mellanlägg. Det skall bli spännande att se hur det går när det dags att sy ihop väskan, då det är frågan om den dubbla lagertjockleken. Jag syr kantningen med en jeansnål och en kraftigare Gutermans polyestertråd. Innan jag ger mig på de dubbla lagren så sätter jag i en ny nål som inte trubbats av, så skall det förhoppningsvis fungera, peppar peppar...


maj 13, 2014

Nu är min väska vaxad med eget tillverkat vax. Recept i slutet av inlägget...

Efter att ha testat receptet på min egentillverkade vaxblandning (som utföll till belåtenhet) så var det äntligen dags för skarpt läge. Det har tagit några dar sedan testet, men hårtorken jag använde vid provvaxningen för att värma in vaxet var inte så effektiv och ganska tidskrävande. Jag visste att jag hade en värmepistol i källaren som skulle göra ett bättre jobb, men hade ingen aning om var i källaren den låg. Efter att ha skjutit på källarbesöket tog jag ändå tag i det hela igår, och efter några timmars botaniserande i massor av prång, kassar och lådor kom den äntligen fram.

Så de det var bara att sätta igång hela processen. Jag började med att smälta mitt redan ihopblandade vax över ett vattenbad och när det smält var det bara att börja pensla på det hela. Jag tog en sida i taget och täckte den helt och hållet i vax (med avbrott för tagning av bilder). Bilder på processen följer här under.
Texten om hur jag gick till väga, hur det fungerade samt recept på vaxet jag blandade till, fortsätter efter bilderna.

Håller på att smälta vaxet över vattenbad.

Påbörjat att pensla på vaxet.

Ena sidan påpenslad.

Lite mycket vax på en del ställen, överflödet skrapar jag bort med ett plastkort.

Här har jag använt värmepistolen på halva, skrapar bort ytterligare överflöd.

Den färdiga väskan på baksidan.

Den färdigvaxade väskan på framsidan.

Den färdigvaxade väskan hänger i solen.

Sida 1.
Efter att ha penslat på en sida med vax använde jag ett plastkort för att skrapa bort vax på de ställen där det var extra mycket. Tyget kyler snabbt av vaxet så att det bara ligger på ytan. När man sedan doppar penseln och lägger på en ny yta så går man litet omlott, och det blir tjockare där. Därför använde jag plastkortet för att skrapa bort vax och jämna ut det hela. Överflödsvaxet från plastkortet skrapade jag hela tiden tillbaka i vaxbadet med nageln. Efter att ha använt värmepistolen för att smälta in vaxet i tyget (väldigt, väldigt försiktigt) använde jag plastkortet igen när tyget och vaxet fortfarande var varmt och tog bort ytterligare överflöd.

Sida 2.
Efter erfarenheten från sida 1 så använde jag en annan metod för sidan 2. Med en hårtork förvärmde jag tyget på en mindre yta (ca 10 x 10 cm) så att det var ungefär så varmt som när man tar ut varmt tyg ur en torktumlare. På denna yta penslade jag sedan snabbt på det smälta vaxet innan det svalnade, och det gick direkt in i tyget på ett bättre sätt och blev mycket jämnare, då det inte kyldes av så snabbt som tidigare. Jag gjorde hela sida 2 och kanterna på det sättet. Jag slapp genom detta arbetet med att skrapa med plastkortet. Jag avslutade det hela med värmepistolen på lägsta effektläget för att få all vax att gå in i tyget helt och hållet då det ändå blir en del missar, och slutresultatet blev väldigt jämt och bra.

OBS!
När man använder en värmepistol för att smälta in vaxet måste man vara väldigt försiktig och använda lägsta effektläget samt hålla avstånd till tyget (ca 15 cm) och inte stanna upp. För hela tiden pistolen runt, det är otroligt lätt att bränna och förstöra tyget.
Det går även utmärkt att använda en hårtork. Det går inte lika snabbt men slutresultatet blir detsamma som med värmepistolen och är mycket, mycket säkrare. Är du det minsta osäker, använd hårtorken.

Receptet på vaxet jag blandade till består av lika delar bivax och paraffinvax (i viktmått). Till ovanstående specifika blandning använde jag mig av 100 gram bivax och 100 gram paraffinvax som jag smälte i en rostfri bunke över ett vattenbad.

PS. Det skall även fungera att hänga ut en nyvaxad väska i starkt solsken enligt källor på nätet, i stället för hårtork eller värmepistol. Jag har därför testat nu på eftermiddagen när vi för tillfället har strålande solsken. Det verkar fungera, men förmodligen bara under en kortare sommarperiod när solen är tillräckligt stark och vädret har vänligheten att uppföra sig som förväntat här i Sverige.

En liten varning som avslutning.
Vaxade tyger kan ge fett och vaxfläckar på tyger som ligger emot dom, tänk på det. Jag vet det av erfarenhet, då min frus Barbourjacka hängde emot en ljus sommarkappa i garderoben. När kappan togs fram var ryggen som hängt emot jackan en enda stor fläck, så det var bara soppåsen som gällde.

På bilden här ovan har jag snyggat upp kanten och botten med framklämda veck då solen mjukat upp ytan.

maj 04, 2014

Att sy en "tote bag" i vaxad canvas eller vaxad segelduk (på vintagesvenska)...

Så är väskan i det närmaste klar, bara litet småfix återstår som axelremmen och vaxningen för att den skall bli tålig mot nederbörd. Remmen är tillskuren och klar att sy ihop, med relevanta beslag för att det skall gå lätt att sätta på och ta av. Jag har dessutom gjort bärhandtagen väl tilltagna i längd, så att det även går bra att trä upp dom över armen och bära dom över axeln. Det funkar utmärk när det är varmare väder och man inte har så många lager eller bylsigare kläder på sig, axelremmen är till för den tiden på året då detta inte är möjligt.

Innan jag vaxar väskan skall jag testa att vaxa en provbit för att se hur den påverkar klädesplagg eller tillbehör som ligger emot den så att den inte ger fettfläckar. Något jag och min fru upptäckte att hennes nya Barbourjacka inköpt i London förra året gjorde. I garderoben hängde den ett tag granne med en ljus bomullskappa, och när kappan sedan togs ut visade det sig att den fått en STOR fet fläck där den hängt emot Barbourjackan. Det var bara att låta kappan gå i soporna, då den helt enkelt var totalförstörd och bortom all räddning.

Receptet på det egenblandade vaxet jag planerar att använda kommer jag att lägga upp efter det att jag själv provat och ser att det håller måttet och fungerar som jag tänkt att det skall göra.

Tänk vad olika färger kan återges beroende på ljus, kameravinkel, 
objektets placering etc. Det här är verkligen flera nyanser av brunt.
Baksidan

Framsidan

Magnetstängning


Innan stängning sytts dit


maj 01, 2014

Sy en väska (s.k. tote bag) i vaxad canvas...

Så har det då gått litet framåt med sömnaden av en "tote bag". Som ni ser är insidan med några praktiska fickor ihopsydd med utsidan och den har börjat få litet form. Den bruna canvasen är samma som jag hade till det första jag sydde, vilket var västen. Det bruna smärtingtyget är bitvis litet blekt här och där, men det tycker jag enbart ger mer karaktär till väskan. Jag föredrar otvivelaktigt litet patina och ett ruffigare och använt utseende till väskan, framför ett nytt och oanvänt.

Väskan blev inte klar i tid till min Stockholmsresa som planerat, och jag kan förklara orsaken. Jag har märkt att jag gärna krånglar till saker i överkant, att jag överkonstruerar allting för att det verkligen skall hålla. Det ger som resultat att jag alltid har flera vikta lager av tyg att sy igenom när jag skall sno ihop allt på slutet. Det är så att det nätt och jämt får rum under pressarfoten och blir väldigt trögt att sy. Det är något jag absolut måste ändra på så att det går smidigare och snabbare framöver. Få se om jag klarar av att göra det. Jag får trösta mig med att den här väskan kommer att hålla och hänga med länge när den väl blir klar.

Vaxningen av tyget gör jag när väskan är ihopsydd och klar. Mer om det längre fram.